Mer om analysen Kortisol

Stäng

Kontakt

Landstinget Dalarna

Box 712 791 29 Falun 023-49 00 00 landstinget.dalarna@ltdalarna.se

Indikation:
Misstanke om överfunktion i binjurebarken (primär eller sekundär) varvid ev frånvaro av dygnsvariation kan kontrolleras.
Misstanke om underfunktion av binjurebarken.

Tolkning:
Förhöjda värden förekommer vid:
Cushings syndrom: Förändrad dygnsvariation är ett tidigt tecken på hyperfunktion.
Vid graviditet och österogenbehandling ses stegrade värden pga ökad koncentration av transkortin men hormonaktiviteten är oförändrad.
Vid olika former av ”stress” exempelvis postoperativt, vid brännskador, svår allmänsjukdom, depression och smärttillstånd, alkoholism och fetma förekommer stegrade värden.

Sänkta värden förekommer:
Vid binjurebarksinsufficiens (primär och sekundär)

Bakgrundsinfo:
Kortisol är den viktigaste glukokortikoiden hos människan. Den bildas i binjurebarkens zona fasciculata och zona reticularis. Syntesen och sekretionen av kortisol stimuleras av ACTH (adrenokortikotropt hormon, kallas också kortikotropin). Kortisolkoncentrationen i plasma varierar under dygnet med de högsta koncentrationerna på morgonen och de lägsta koncentrationerna omkring midnatt. I plasma är den största delen proteinbunden ffa till transkortin och en liten del (cirka 10 %) fri.
Huvudparten av kortisol metaboliseras i levern och utsöndras i urinen som inaktiva vattenlösliga metaboliter. Normalt utsöndras endast små mängder fritt (d v s icke proteinbundet, okonjugerat kortisol) i urinen. Vid ökande koncentrationer av kortisol i plasma ökar ffa den fria fraktionen och därmed ökar urinutsöndringen.

Förändrad dygnsvariation är ett tidigt tecken på hyperfunktion i binjurebarken, morgonvärdet kan vara normalt. Förändrad dygnsvariation ses även vid andra tillstånd t ex leverskada, hjärnskada, skiftarbete etc.

Metod: Chemiluminescens

Metodinformation 
(Åtkomst endast inom Landstinget Dalarna. Övriga: Kontakta klinisk kemi vid behov av metodinformation)