Äng Björn

Stäng

Kontakt

Landstinget Dalarna

Box 712 791 29 Falun 023-49 00 00 landstinget.dalarna@ltdalarna.se

Senior forskare / vetenskaplig rådgivare vid Landstinget Dalarna, Centrum för Klinisk Forskning (CKF), universitetslektor vid Högskolan Dalarna, och docent vid Karolinska Institutet.

 

Björn Äng tog sjukgymnastexamen 2000 och försvarade sin doktorsavhandling 2007 vid Karolinska Institutet (KI) och har därefter genomfört en postdoktor period under 2011 i Washington DC (US Navy). År 2009 befordrades han till universitetslektor och utnämndes 2012 till docent vid KI. Han har en formell ledar- och lärarbakgrund med tidigare uppdrag i idrottsföreningar, gymnasieskolan, och sedan år 2000 vid KI. Björn handleder ett flertal doktorander och postdoktorer, samtliga aktiva inom klinisk forskning i samarbete med såväl specialistvård som primärvård, men även med Svenska kvalitetsregister, Försvarsmakten och idrottsföreningar. Han har genomfört mandatperiod som framröstad ledamot i styrelsen för utbildning, och vice ordförande i beredningsgrupp för internationella frågor vid KI. Björns arbete med internationalisering har resulterat i internationella utbytesavtal mellan svenska och utländska universitet, samt nya kliniska kurser för inkommande utbytesstudenter i samarbete med Stockholms Läns Landsting (SLL). Sedan 2014 och fram till 2017 har han startat och haft rollen som forskargruppsledare i en relativt stor forskargrupp vik KI ("Musculoskeletal disorders from a biopsychosocial perspective”) men har med sin fysiska flytt med familj till Falun 2015 nu valt att fokusera och bygga upp nya forskningsaktiviteter kring landstinget Dalarna och högskolan.

Min forskning
Min forskning avser kroniska och återkommande smärttillstånd i leder och muskler som kan härledas till yrkeslivet, idrotten, eller som uppkommer av okänd anledning. Publicerade artiklar inkluderar epidemiologiska data, objektiva mått på människans rörelse och motoriska kontroll i laboratoriemiljö. Studierna omfattar även randomiserade kontrollerade studier (RCT) på behandlingseffekter i klinisk kontext med fokus på träning, fysisk aktivitet och motorisk kontroll. Ett flertal av dessa studier avser populationer utsätts för extrema fysiska miljöer, t.ex. Försvarsmaktens piloter, amfibiesoldater och elitfallskärmshoppare. Jag försöker se till en translationell forskningsmodell i våra projekt, med syfte att sätta enskilda studier och projekt i ett sammanhang som leder till klinisk eller praktisk nytta. År 2010 tilldelades jag pris i USA för bästa publicerade artikel inom flygmedicin (The Aerospace Medical Association, Phoenix 2010), vilket var en studie som tydligt bygger på en sådan sammanhållen forskning, med syfte att implementera i klinisk verksamhet. Min framtida forskning kommer fortsatt behandla frågor kring komplexa smärttillstånd och interventionella utvecklingssteg för förbättrad hälsa och fysisk prestation. Det kommer förhoppningsvis även omfatta diagnostik och prognostiska markörer vid uppföljande kliniska utfall och frågor som rör samhälleliga möjligheter och åtgärder för att förebygga sjukdom. 

En viktig anledning till Dala-flytten var tjänsten som vik föreståndare vid CKF
Jag sökte mig till tjänsten som vik föreståndare 2015 då jag fann det beskrivna arbetsinnehållet och förväntade kvalifikationer som intressanta och passande i förhållande till min kompetens och framtidsplaner. Det var samtidigt en alltmer efterlängtad dörr från storstadslivet som har berikat under drygt 20 år. Insåg tidigt från min granskning av bland annat verksamhetsberättelser att Landstinget Dalarnas (LD) och Uppsala universitets satsning på CKF är en mycket lyckad investering med kärnan i CKFs medarbetare och deras potential. Jag kände (och känner) en attraktion till den satsning LD gör på landstingsanställda i regionen och på det sätt en forskningspolicy har formulerats och klubbats av landstingsfullmäktige. Det är tydligt att LD blickar framåt genom strategisk satsning på attraktiva arbetsplatser med karriärvägar för såväl yngre som seniora forskare. Det blir samtidigt tydligt att mer arbete kvarstår, bland annat med uppstart av akademiska vårdcentraler, forskningens fortsatta implementering i klinisk verksamhet, samverkan med omgivande samhälle och fortsatt akademisk utmaning för seniora forskare som vill komma vidare i sina karriärer. Arbetet i LD är kort sagt roligt och utmanande.