Sjuka och fattiga vårdas i kommunen

Stäng

Kontakt

Mentalvårdsmuseet

Besöksadress: Länsvägen 16, Skönvik, Säter Mentalvårdsmuseet Säter, Box 350, 783 27 Säter 0225-49 45 09 mentalvardsmuseet@ltdalarna.se

Fattigbössa från Leksand, uppsatt på rödmålad trävägg med handmålad tavla över bössan.1763 blev det stadgat att varje socken skulle sörja för sina fattiga. Försörjningsbördan skulle fördelas på dom skattskyldiga. Försörjningsplikten kom att orsaka många tvister socknarna emellan om de fattigas rätta hemvist. För fattigvårdens hanterande indelades bygder i så kallade fattigrotar. Flera gårdar bildade ett rote och de fattiga gick på rotegång. Det innebar att de fattiga gick på tur emellan gårdarna i socken. Även sinnessjuka kunde gå på rotegång.

Socken eller kommunen försökte länge lösa uppgiften med att ge sinnesjuka vårdplats. En bit in på 1900-talet byggdes fortfarande nya fattiggårdar i Sverige. På många fattiggårdar fanns en särskild byggnad för denna grupp intagna, ibland var det celler i källaren eller på vinden. För Dalarnas del kan nämnas Pärlby fattiggård i Grangärde och Hovgården i Stora Tuna socken.

Fortfarande vid förra sekelskiftet fanns inget sinnessjukhus i Dalarna, inte heller i södra Norrland. För att informera sig om tillståndet i landet för de sinnesjuka och sinnesslöa människorna, beslutade riksdag och regering att en statlig utredning skulle utföras. Syftet med undersökningen var att räkna antalet sjuka och uppskatta hur många av dessa som ansågs vara i behov av anstaltsvård. De mest vårdbehövande länen ansågs i undersökningen vara skogslänen, där fattigdom och isolering skapade grogrund för högre frekvens av sinnessjukdom. Diskussionerna om var det nya hospitalet skulle lokaliseras var livliga och orter konkurrerade. Efter ett långt utredningsarbete, fattade Kungl. Maj:t i december 1903 beslut om det nya hospitalets förläggning till Säter. Säters hospital öppnade 1912.